Det gör ont när någon påpekar hur du är som person. Dina dåliga sidor, hur elak och kall du kan vara. Men mest gör det ont på grund av att du vet, att det personen säger om dig, är sanningen. Det gör ont att inse att du faktiskt är just precis så kall, bitchig, aggressiv och egoistisk som personen i fråga säger att du är.

Jag säger inte att jag är det konstant, jag försöker inte heller klanka ner eller tycka synd om mig själv. Men ibland måste man bara ta tjuren vid hornen och inse sanningen.

Jag är långt från perfekt. Jag lär mig fortfarande, jag prövar mig fram i livet. Jag gör mitt bästa för att vara en god och kärleksfull medmänniska. Men jag misslyckas ofta. Det är flera som som håller med om att jag kan vara iskall eller i min egen drömvärld, som jag själv är medveten om att jag många gånger försvinner in i. Där är jag skyddad. Jag vill och måste ändra mitt tankesätt och mitt sätt att agera. Med din hjälp kan jag! Jag vet att i grund och botten hänger allt på mig, men konstruktiv kritik tar jag gärna emot.
 

Jag saknar Tito, att prata med honom. 

 Saknar dig Rex..