1 år har gått, jag tänker på dig var dag. Jag hör fortfarande dina fotsteg. Hör hur du försöker resa dig upp från golvet under bordet i vardagsrummet. Jag saknar din närvaro, din vänskap. 15 år tillsammans. Jag är tacksam för dessa år vi haft, den kärlek du gett mig och familjen. Min fluffboll Tito ♥

Hela familjen är samlad här hemma hos mama idag. Mycket skratt, julmys och glädje. ♥

Hittade en fin bild på mama och Bengt. Minns ej säkert, men tror det är från förra året.

Jag och brorsan har städat fars badrum så nu är det kliniskt rent. Nu hjälper brorsan far med och montera ihop hans nya hallmöbler. Maten står på spisen och efterrätten i ugnen. Det blir helt klart en mysig söndagkväll.

Happy Fathers day papa! Love you ♥

Jag vill gärna tillägna detta inlägg till en kär vän som kom över på en kopp kaffe tidigare idag.
Efter hans besök, fick jag mig en tankeställare och kände att jag behöver skriva av mig.

Jag kan inte minnas när vi träffades för första gången. Men ett av mina äldsta minnen av Jimmy är förmodligen hans födelsedag år 2004. Vi hade bestämt att vi alla skulle träffas på Wonderland, men när vi kom dit så hade Jimmy redan åkt hem eftersom han var alltför full. Så vi bestämde oss för att åka hem till honom istället. Det var en däckad liten pojk vi kom hem till. Självklart har jag fortfarande bilden kvar som gav honom hans nickname "Mr. Bananas"

Vår vänskap har varit rena berg och dalbanan genom åren. I perioder har vi inte ens haft kontakt. Men vi hittar alltid på något vis, tillbaks till varann och den vänskap vi båda kämpat för. Jimmy är en vän jag inte hade velat klara mig utan. Han är rena guldklimpen för mig. Helt ärligt om jag tänker efter, så är han den enda som alltid stått brevid mig. I vått och torrt. Jag skulle aldrig ta honom eller vår vänskap för givet, men jag vet att han är en person jag kan förlita mig på. Han är den enda som sett mina värsta sidor, men ändå accepterat mig och mina brister. Som gett mig villkorslös kärlek. Det är i alla fall så jag känner. Han är den som alltid får mig att le trots att jag känt att jag håller på att gå under. Som gett mig hopp, fått mig att blicka framåt.

Han var där när jag var som sjukast. Bar mig upp till min lägenhet när jag inte kunde gå. Hjälpte mig med enkla ting som att ta på och av en jacka, bära mina inköpspåsar från Ica. Små ting, som betyder mycket för mig. De gånger jag gråtit och flippat ut, har han tröstat mig samtidigt som han fått ner mig på jorden igen. Jag har emellanåt betett mig som en idiot, behandlat honom som skit. Trott att jag skulle förlora honom. Men han är här fortfarande och det uppskattar jag enormt. Vad som än sker, så är Jimmy en person som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Han får mig att vilja bli en bättre individ, och jag vill gärna tro att det är ömsesidigt.

Vi har nått speciellt, och jag älskar Jimmy för den han är. En man med ett hjärta av guld!

Otroligt att en promenad fram och tillbaks mellan Möllan och Mobilia kan ta så hårt på mig. När vi kom tillbaks till Möllan var jag helt färdig. Idag gör det mer ont i benen än igår och fötterna är ömma. Händerna är stela som bara den. Får sitta och stretcha så gott det går. Tycker inte de smärtstillande pillerna hjälper idag.

Innan vi gick hem, bestämde vi oss för att gå till restaurant Möllan Fick en riktigt höstig och god potatis, kron- och jordärtsgratäng med getost på toppen. Smakade gudomligt! Tack för gåvorna och middagen papa! ♥

Nu skall vi ut en sväng igen och se om vi kan fånga solen, och sen hem till Julija innan det blir för sent. Kaffe hade ju inte suttit helt fel nu.

2010-10-19 @ 18:19:50

Så var man hemma igen. Ser på en dokumentär från Pattaya. Jag vill också till Thailand. Eller ja, jag hade velat vara var som helst, förutom här! Någonstans där det är varmt och exotiskt. Men det blir nog ingen semester förrän nästa år. Nu har man ju lagt pengarna på annat. Som i längden antagligen kommer gynna mitt liv. Hoppas jag på åtminstone. En resa ner till familjen hade ju inte varit helt fel det heller. Just det, måste ner och ansöka om visum till Brian så han kan komma och besöka oss till våren. Husk, husk, husk!!

Jag undrar om jag kommer kunna sova inatt. Kaffeintaget hemma hos Julija blev mycket och starkt. Väldigt trevligt. Brorsan var med också. Jag har insett, att jag inte gillar och bo själv. Vad gör man åt det?

Efter cirka två timmars samtal med Rex, är det tid för lilla mig att gå hem och sova.

Söndagen har jag spenderat med vänner och familj. Lee har inte haft den bästa söndagen och att se henne nere, gjorde ont. Allt jag vill, är att hon skall må bra och känna sig behövd och omtyckt. Vad hade JAG gjort utan henne i mitt liv? Du skall veta att du är VIKTIG Lee, och jag har stor respekt för dig som individ.

Var även en sväng förbi Julija där även Stephanie var. Det blev kaffe och kaka och en massa tjejsnack.
Kvällen har jag spenderat hemma hos papa. Det blev sushi från Yukai, och två filmer. "Solomon Kane" och klassikern "Rumble in the Bronx". Riktigt slapp söndag, precis som vi gillar det!

Skall upp om mindre än fem timmar för att tvätta. Så jag får nog bege mig.

Dagens spontanitet ledde till en fisketur med "tumlaren" som utgår från Barsebäck. Fyra timmar på öppet hav och solsken över oss. Superfin dag! Kom hem med fyra torskar och mellan tjugo till trettio sillar.

 

Tack för en underbar dag brorsan.