runda magar
Jag ser dessa vackra kvinnor med en liten baby i magen. Vänner och kollegor, på gatan, på blogg.se, överallt där man kan tänka sig. Tankar kommer naturligtvis upp automatiskt. "Jag vill också ha en baby i magen, vill också stråla, vill också ge mitt arv till världen, jag vill dela denna upplevelse med min man". Listan kan ju göras oändlig. Ibland blir jag lite ledsen över att jag passerat 30 och ännu inte blivit med barn. Andra stunder tänker jag att det är helt uteslutet. Idag vet jag inte riktigt vad jag känner. Är lite kluven och dras med tankar som att jag kanske inte kan få barn. Men vill jag ha det, på riktigt? Jag kan lika bra adoptera som jag alltid velat. Men är det samma känsla? Samma kärlek som man kommer dela? Ingen annan än mödrar kan svara på mina frågor, så hör gärna av er! Vill gärna dela med mig en bild på Keiko, sötaste babyn i världen. Tycker jag åtminstone. Hon behöver all kärlek hon kan få i all tragedi. ♥
Kommentarer
Pon
E man smart så adopterar man en som e 2-3 & slipper dom "värsta" åren
Trackback
