Är det legitimt att känns svartsjuka när allt det byggs på är ens egna rädsla och osäkerhet?

Gör jag rätt? Är det rätt val? Är det rätt väg att gå? Är det dumt att ifrågasätta det som sker?

Som så många andra nätter denna vecka som gått, så sov jag riktigt dåligt inatt igen. Drömmar och tankar förföljer mig och jag känner en stark oro i kroppen som jag inte helt förstår.

Det byggs upp igen, den oro jag försökt tränga bort nu sista tiden. Men åter igen, så förföljer den mig. Det kanske är tid att klura ut vad som sker. Drömmarna blir bara mer och mer underliga och realistiska.

Det är svårt att erkänna för sig själv, men jag mister kontrollen. Försöker andas djupt..