Känslor och dylikt..

Den uppfattning ni möjligtvis får av följande text, kan ha en helt annan betydelse för mig och handlar antagligen inte om den person eller situation som ni vill tro att det handlar om.

Ännu en natt där jag inte får ro till att falla i sömn. Varit trött i flera timmar. Men när jag nu sitter ensam här hemma i denna stora lägenhet, flyger tankarna omkring och timmarna likaså.

Hade en intressant konversation med Julija tidigare ikväll som fått mig att tänka.

Kan man manipulera fram känslor och är det rätt att göra det i så fall?

Utgår från att svaret blir att det är mer än möjligt. Men jag vet inte om det är rätt, rätt mot en själv. Man leker mycket med sina egna känslor och tankar. Man manipulerar sig själv till att känna, och INTE känna.

Skall man bara låta det ske?

Jag känner mycket, och jag känner starkt. Men nu vet jag inte om jag borde göra det. Emellanåt känner jag en saknad. Fast många gånger bara en tomhet.

En förälskelse så blind att du inte hinner lägga märke till känslorna som byggs upp. Är det så?


Jag vill tro på livet. På kärleken. Men varför gör vi det så komplicerat för oss själva? Jag vill kunna älska gränslöst, utan krav. Kunna dela mitt hjärta med alla som står mig nära.

Är jag kär i tanken på att vara kär?

Tror jag lägger mig i sängen och funderar vidare på det här.






Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

The life I live..

Be a part of me, as I am a part of you..

RSS 2.0