Glömmer aldrig den dagen då vi låg uppe på däck ombord Queen of Scandinavia och njöt av solen. Det var en underbar dag. Det kom ett bi förbi, och plötsligt blev den kallad Majse! Jag minns det med glädje!

Känner en enorm saknad emellanåt, och trots jag vet att det är ett stort hål, så är det svårt att släppa. Man trodde att man hade all tid i världen. Att man skulle "få" tid. Men tiden är inte alltid på ens sida.

Tankarna flyger fram och tillbaka.. Valen man gör är inte alltid de bästa. Men det är inte alltid heller man vet vad man skall välja, eller vilken väg man skall ta. Ibland känns mitt liv så avlägset. Har svårt att anpassa mig till att vara singel, att inte ha honom vid min sida.

Är glad att jag får möjligheten att resa bort lite. Att träffa Lee, att "leva"! Behöver komma bort, rensa tankar och låta själen få lite ro från all inre stress och ångest.

Jag har det bra nu, tvivla inte. Men man tänker ju alltid..