Sitter och tänker över det här med bloggar. Hur personlig får man egentligen lov och vara? Hur öppen skall man vara med sina känslor och tankar? Efter att ha snokat runt på nätet och läst för mig, okända människors bloggar. Har jag insett att det finns varken regler eller gränser för vad man får och inte får skriva. Jag har i hela mitt liv fört dagbok, eller som vissa skulle kalla det "journal". Det har varit ett sätt för mig att komma av med alla de tusen tankar som fyller mitt huvud var dag. Jag har alltid varit den som är vimsig och haft svårt för att koncentrera mig. Mycket just på grund av alla dessa tankar och idéer. Den här bloggen har jag bara haft i ett år. Men det är inte den första, och antagligen inte den sista som jag kommer upprätta. Där kommer en punkt där jag helt plötsligt tröttnar på skrivandet. Då avslutar jag mitt konto, så går där en tid tills rastlösheten i fingrarna börjar träda fram och jag känner att det är dags att börja skriva igen. Men mellan dessa skeden, skrivs fortfarande alla tankar ned. På ALLT från servietter, skrivblock, kanter på tidningar, post-it notes etc.

Kom och tänka på något. Dagbok är ju något man skrivit, oftast i hemlighet. Det har ofta handlat om ens innersta tankar och hemligheter. Boken har sedan gömts under madrassen eller mellan några t-shirtar i garderoben. Lätt nog för andra och finna, men ändå undangömd. Så har det varit genom alla tider. Hur kommer det sig då att man helt plötsligt blottar hela sitt liv på nätet? Genom en blogg, där Alla faktiskt kan gå in och läsa ens innersta tankar? Är det så, att man egentligen hoppas på att allt skall avslöjas? Att människor där ute skall veta ens hemligheter? Jag har inte många läsare på min blogg, jag skulle tro att det bara är mina närmaste som läser. På ett sätt är det skönt. Varför skriver jag då? Alla hoppas vi väl på att få många besökare och läsare. Men innerst inne, så kvittar det om jag har 1 eller 1oo besökare på en dag. Jag skriver för min egen skull, jag skriver för att få utlopp för det jag har tänkt över. Många dagar skriver jag inte ens något speciellt. Då blir det bara kort och för andra säkerligen ointressant. Men min blogg har blivit min dagbok. Jag fick frågan om jag inte ville ha en bok istället, en bok där jag kunde skriva ner de allra djupaste tankarna. För att inte bli alltför personlig och utblotta mig själv på nätet. Men är det inte det vi alla gör? Genom bloggar, twitter, facebook etc? Går ni in på min facebook profil, så kan man säkerligen genom att läsa "updates", kolla på bilder, läsa notes yada yada.. Räkna ut vem jag är. Man kanske inte lär känna mitt innersta jag. Men jag har ju faktiskt blottat mig och min "personlighet". Jag vet inte helt var jag vill komma med det här inlägget. Jag kände bara att jag behövde skriva av mig. Men vad säger ni? Varför skriver NI blogg?

Kommentera gärna, och kom med era tankar och idéer!