Sista dagen hemma innan man skall tillbaks ut på havet och jobba.

De tre sista veckorna i mitt liv har varit som en berg och dalbana emotionellt. Har emellanåt känt att jag tappat fotfästet lite, förlorat all kontroll över tankar och känslor. För första gången i mitt 27-åriga liv, har jag känt ett starkt beroende till en annan medmänniska. Visst har jag haft relationer förr, men mentalt har jag aldrig känt så som jag känner i dagens läge. Är det kanske därför jag har så svårt att acceptera att det är slut? Jag har alltid varit väldigt självständig, lite för självständig tror jag en del skulle vilja påstå.  Nu står jag här, på noll igen.. Jag behöver finna min inre ro, finna tillbaks till Annie. Tjejen som klarar allt.

Det skall bli intressant och se hur jag kommer klara av dessa 14 dagar ute till havs. Om jag går i panik eller inte.