Tiden bokstavligen flyger förbi!
Tiden bokstavligen flyger förbi! Varit hemma hela dagen. J.S var förbi tidigare idag för att prata ut efter helgens missöden med sms, och även få svar på vissa frågor som länge hängt i luften. Kändes lite obekvämt i början, men nu i efterhand är jag rätt lättad. Vi är inte 20 år längre, vi är båda vuxna och borde kunna prata mer öppet efter så här lång vänskap. Men nu har jag insett att det inte alltid är så enkelt. Vi har ju i perioder "försvunnit" från varann, och inte haft någon som helst kontakt. Men vi finner alltid tillbaks på nått vänster. Han fick inte det svar han hoppades på, men jag hoppas ändå att han har förståelse för mitt svar. Jag vill ej förlora honom, och när han säger att han alltid kommer finnas för mig så utgår jag från det. Tar absolut inte honom för givet, men litar på honom så pass mycket att jag aldrig vill misstro honom. Han är en underbar kille, och jag skall skatta mig lycklig som får vara en så stor del ut av hans liv. Han har bara fångat mig i fel period av livet.
