Ultraljud och barn..
Följde med Julija till Kvinnokliniken igår eftermiddag. Hon skulle få vara med när de testade av en ny ultraljudmaskin där man skall kunna ta bilder i 3D. Det var helt otroligt och se. De kollade bland annat blodflödet till hjärta och hjärna och tog sedan stillbilder så man kunde se det från flera olika vinklar. Sen fick hon med sig en dvd hem med bilder och video på bebisen. Det var så himla överväldigande. Jag gläds så för hennes skull. Om lite mer än en månad bara kommer hennes efterlängtade prins till världen.
Efter det gick vi hem till henne för att värma oss med lite tea. Men det hela slutade med att tjejerna kom över, och Camilla lagade mat till oss alla. Där satt jag omringad av bara mammor. Julija som är höggravid, Lia med sin lilla tre månader gamla son, och Camilla med Jackie som är elva vill jag tro. Jag log stort, det var så mycket kärlek runt detta köksbord. Själv satt jag med den lilla bebisen nästan hela kvällen och bara njöt av hans närvaro. Blev nästan lite tårögd. Livet förändras verkligen när barn kommer in i bilden. Jag är glad för vad de åstadkommit, men samtidigt lite avundsjuk.
Jag undrar om jag nånsin kommer skaffa barn. Jag vill ju gärna ha barn, men det känns så långt bort just nu. Det fanns en tid då jag kände att jag var redo, men tyvärr blev det inte så. Livet är nästan omöjligt och planera kan jag tycka. Visst har jag flera år på mig att träffa nån, och bygga en framtid med. Men jag vet inte om det kommer bli så för min del. Klockan tickar, det är jag medveten om. Men jag har har gjort ett avtal med mig själv. Om jag inte finner en man jag vill dela mitt liv med inom de närmaste åren. Så kommer jag försöka göra en insemination. Ni får tycka vad ni vill, men det är min tanke. Adoption är också en tanke som kommit upp mycket nu på det sista. Men som sagt, man kan sitta här och tycka och tänka. Men ingen vet vad som sker i framtiden.
Efter det gick vi hem till henne för att värma oss med lite tea. Men det hela slutade med att tjejerna kom över, och Camilla lagade mat till oss alla. Där satt jag omringad av bara mammor. Julija som är höggravid, Lia med sin lilla tre månader gamla son, och Camilla med Jackie som är elva vill jag tro. Jag log stort, det var så mycket kärlek runt detta köksbord. Själv satt jag med den lilla bebisen nästan hela kvällen och bara njöt av hans närvaro. Blev nästan lite tårögd. Livet förändras verkligen när barn kommer in i bilden. Jag är glad för vad de åstadkommit, men samtidigt lite avundsjuk.
Jag undrar om jag nånsin kommer skaffa barn. Jag vill ju gärna ha barn, men det känns så långt bort just nu. Det fanns en tid då jag kände att jag var redo, men tyvärr blev det inte så. Livet är nästan omöjligt och planera kan jag tycka. Visst har jag flera år på mig att träffa nån, och bygga en framtid med. Men jag vet inte om det kommer bli så för min del. Klockan tickar, det är jag medveten om. Men jag har har gjort ett avtal med mig själv. Om jag inte finner en man jag vill dela mitt liv med inom de närmaste åren. Så kommer jag försöka göra en insemination. Ni får tycka vad ni vill, men det är min tanke. Adoption är också en tanke som kommit upp mycket nu på det sista. Men som sagt, man kan sitta här och tycka och tänka. Men ingen vet vad som sker i framtiden.
Kommentarer
Trackback
