Idag känns det som om jag bär hela världen på mina skuldror.. Det har varit en lång dag..

Har inte pratat med Mads på tre dagar, och sist vi pratade gick det inte så bra. Men nu har jag iaf fått det helt avklarat. Det kommer inte finnas en chans för oss att finna tillbaks till varann.. Det gjorde riktigt ont när han sa det.. Men nu när han äntligen sagt orden, som kändes som ett hårt slag i ansiktet. Kan jag börja jobba på att komma vidare i livet. Det är otroligt hårt.. Det känns hela tiden som om han sänt dubbla signaler.. Beteendet från hans sida då han var hemma sist i Malmö, alla sms etc. Fick sagt en massa som jag burit inom mig.. Nu har jag inte hört alls från honom.. 

Sara, min kusin.. Skrev till mig på fb tidigare idag.. Hon visste inte att det var slut. Hon hade tydligen stött på honom i Aalborg.. Att bara läsa det, gav mig tårar.. Jag har inte kunnat arbeta idag.. Började gråta i terminalen när jag jobbade. Fick gå ut en sväng.. Kollegorna trodde jag var sur.. Morten min chef, kom ner och såg att jag var helt förstörd.. Men jag fick jobba vidare.. Kämpandes mot tårarna.. Kom upp på kontoret och började gråta igen.. Morten har verkligen ställt upp för mig idag. Det är jag verkligen tacksam för. Han har visst själv varit i sitsen där han blivit lämnad, och sen varit tvungen och komma ut och jobba.. Man är så isolerad här ute.. Så vi pratade en del, och han har sagt att om jag känner att jag behöver åka hem tidigare, så är det inga problem. Hade det inte varit för att man förlorar en veckas lön, så hade jag nog åkt hem imorrn. Han har även hjälpt mig med mina arbetsuppgifter idag. Har legat efter med allt eftersom jag inte haft energi till något som helst. Tror snart jag skall gå för dagen, lägga mig i sängen och kolla på film.

Jag vet inte hur jag skall klara det här, men på något sätt kommer man väl vidare? Det går inte en sekund utan att jag tänker på honom.. Har fortfarande klumpen i magen, och det gör ont inom mig att prata om honom och tänka på honom. Men nu har jag iaf tagit steget att berätta det för folket här ute.. Det är inte lätt.. Men så har de kanske större förståelse till varför jag är distraherad hela dagarna.. Folk har många olika åsikter om hur jag skall komma över honom och hur jag skall komma vidare i livet.. Jag själv tror att det kommer ta lång tid.. Det är nästan så man hoppas på att man blir hopplöst förälskad imorgon, bara för och slippa smärtorna som Mads efterlämnat i mitt hjärta.. Jag vet att det är hårt och säga.. Men det gör alldeles för ont att älska, och inte bli älskad tillbaka.. Jag vill inte ens hem nästa vecka.. Jag vet att det kommer vara jobbigt att komma hem till vår lägenhet.. Det kvittar att det var min från början. För nu är där bara minnen kvar ut av honom.. Det krossar mig.. Är på botten av havet just nu..

Har en vecka kvar på jobb..

Hade besök ombord igår. Av Johan F. och Sara! Det var bara så hyggeligt och se dom. Har ej sett min favorit 08:a på ett år tror jag.. Så det var väl uppskattat! Det blev lunch i mässen och en grand tour av hela Pärlan.




Annars har det inte hänt så mycket sen sist jag skrev.. Det är bara jobb, jobb och mera jobb!

Gonatt..