Tåget var sent idag igen.. Inget ovanligt. Men vi hade en rätt trevlig konduktör. När han skulle göra utkall om att tåget var försenat in till Hovedbangården började hans telefon ringa mitt i det hela.

-Oj, nu ringer visst min telefon, Ursäkta.. Vänta det kanske är mer info om förseningen. haha.. *klick*

Alla började skratta.. Man kunde inte annat än och ta förseningen med en nypa salt!

Sitter i cabinen, snart dags och byta om till uniform. Har bytat cabin, flyttat in hos Jane. Inte den längsta flytten, bara cabinen brevid. Men allt är spegelvänt och jag saknar mina havsblå skåp. Här är det mörkbrunt och trist. Skall inreda med mina ikea lampor och filtar, så kanske jag känner mig lite mer hemmastadd ikväll.

Vad är det med mig och min otur? Igår sträckte jag nacken och kan knappt röra den nu. Det spänner hela vägen ner i skuldrorna. På bussen när jag skulle stå av precis här utanför terminalen bromsade busschauffören så hårt att hela min resväska och datorväska föll i golvet. Hoppas min baby har klarat sig. Verkar så hittills i.a.f.

Skrev aldrig nått igår kväll. Städandet, diskandet och packandet tog hela min kväll. Yrade runt i lägenheten.

Efter att allt detta var klart, cyklade jag ut en sväng för att mötas med M.O. En kort promenad runt Mobilia. Jag minns sista gången vi sågs, men jag minns inte månad eller år. Jag skulle räkna med 2½-3 år sen sist vi sågs. Det är inte lätt att dra 3 år på bara en halv timme. Men det var mycket som kom fram på den korta tid. Nu har jag äntligen insett att man inte får låta män komma i vägen för vänskap. Jag var dum nog som försvann och lämnade bakom mig en riktigt god vän. Men nu har vi fått kontakt igen, och jag hoppas vi kan behålla den i framtiden.

Jag tackar min herre för att jag fått chansen att se gamla bekantskaper och vänner igen. Att jag fått chans att bygga upp något som varit borta alldeles för länge. Denna gång tänker jag inte sabba det.

Tid att leta fram uniformen..