Nu har jag vatt hemma i ett dygn. E trött o har ont överallt. Men är såååååå glad över att vara hemma i min lgh samman med min älskade Mads.. :) Overkligt hur mkt jag har saknat mannen.. Det blev nästan till en pina tillslut att behöva räkna ner dagarna tills vi skulle få ses igen. 6 veckor kanske inte känns som lång tid för många. Men i detta fall, kändes det som en evighet! .. "Semestern" blev absolut inte va jag förväntade mig. Så mkt som hände, mest negativt..

Det kändes som en prövo.. Ett test för hur mkt jag klarar av att vara samman med familjen. O tro mig, det var hårt..Känslomässigt, så kändes det som jag skulle bryta samman varje dag. Jag ville bara bort, hem.. Väck..

Jag orkar inte ens skriva vad som skett de sista 6 vekkorna i mitt liv.. Men det har vatt ångest, tårar, ilska, bråk etc. Inte mkt glädje.. En del dagar var ju bra.. Men det kändes nästan som ett skådespel. Tråkigt nog..

Nästa gång.. Åker jag nog själv igen.. Eller samman med Mads.. :) Vill gärna presentera honom för familjen. Men vette fan om han vågar träffa min crazy familj.. hehe..

Neh, back 2 d sofa.. Mysa med Majse.. -kärlek-