Mads är fortfarande kvar här hemma. Men skall nog åka hem till Aalborg imorgon. Det hela känns lite surrealistiskt.. Jag vet inte hur jag skall reagera eller känna. Det har varit skönt och ha honom här hemma, även om jag är fullt medveten om att det bara är tillfälligt. Jag var rädd att det skulle bli stelt och jag föreställde mig den värsta situationen. Men det hela har gått bra och vi har haft det bra.

Igår steg vi upp väldigt tidigt eftersom att Mads skulle vara på Capio kl. 10.00.. Tog taxi ner till stan och läkarbesöket tog inte mer än några minuter. Är glad att han fick möjligheten att komma in där, och svaren verkar ha varit tillfredsställande. Efter det fick vi frukost inne på Espresso house på hansa.. Det verkar vara ett populärt ställe för nyblivna mammor! Babyvagnar och ungar över det hela.. Själv kändes det ganska sorgset bara..

Gick ner till Sony center, och fick Äntligen det rätta linsskyddet till min kamera som jag väntat på i evigheter. Fortsatte ner mot magistratparken där vi satt ett tag och lapa sol och kollade på söta små hundar som lekte runt i gräset. Skönt att vi äntligen fick tid att prata ut och möjligheten att berätta vad vi kände och tänkte.

Vädret var underbart så vi bestämde oss för att fortsätta promenera, och hamnade i Slottsparken.. Sen vidare ner mot ribban och hundområdet.. Ännu fler söta små hundar.. Fortsatte ner mot Bo01 och kollade på båtarna som låg till i hamnen. Vid det här laget var vi rätt trötta och bestämde oss för att ta bussen hem igen. Resten av gårdagen slappade vi bara här hemma. Fick tortillas till middag och så såg vi Fanboys! Smårolig film som handlar om Starwars fans.. :)

Vi sov nog båda oroligt inatt, är trötta och sega idag. Minns bara att jag vaknade till flera gånger. Drömde väl otäcka drömmar igen, men som tur är så minns jag inte denna gång. Blev även väckt av älsklingen mitt i natten och vi låg och pratade hur länge som helst. Så jag vet inte hur mycket sömn jag faktiskt fått. Får hoppas på att jag kan sova bättre inatt.

Idag har vi absolut inte gjort nånting alls. Vaknade sent och sen har vi bara suttit stationerade här i soffan hela dagen. Man skall ha tid till att slappa också ju. Försöker undgå tanken på att han faktiskt skall åka igen.

Jag önskar man kunnat göra saker annorlunda, få honom att stanna.. Få det hela att fungera mellan oss igen. Jag har undvikit och prata med andra än familjen om min situation. Jag är inte mentalt klar till att ta itu med sanningen. Men snart har jag väl inget annat val. Fantasierna man haft, drömmarna om en framtid tillsammans. Barn kanske.. Det hela är så långt borta nu.. Nu står man på noll igen. Det är svårt att släppa taget om honom. Detta är personen som jag vill dela min vardag med, mitt liv.. Jag vet att det var ett svårt beslut för honom, och på något underligt sätt så har jag full förståelse för det. Men det är jobbigt.. Att älska gör riktigt ont..