Mads..

Saknar verkligen Mads och även om jag försöker förtränga eller låtsas som ingenting, så är det en saknad som växer för var månad som går. Jag har inte sett honom på 10 månader. Sist vi sågs var samma vecka som jag flyttade in i min nya lägenhet och han kom över till Malmö på besök. Ett sista tappert försök till att se om vi kunde få det att fungera mellan oss. Jag saknar hans närvaro, att se honom le, att känna hans doft. Det är så länge sen och jag håller på att glömma. Det är en skrämmande tanke. Det är så mycket som hunnit ske i mitt liv under dessa 10 månader. Men saknaden finns kvar. Ibland önskar jag att han bodde närmre. Att man kanske kunde fått en chans att se honom. Över en kopp kaffe hade räckt. Det var kanske inte ment to be att vi skulle vara ett par. Men jag önskar bara vi kunde behållt vänskapen vi hade åtminstone. Bara det hade räckt just. Många gånger tänker jag att jag vill ringa honom. Men jag klarar inte av att lyfta telefonen och slå hans nummer. Han vill nog inte prata med mig. Rädslan för att bli avvist är alltför skrämmande! Då skiter jag hellre i att ringa. Jag vet inte om han fortfarande läser min blogg, förstår om han inte gör det. Men om du gör det Mads, så vill jag att du skall veta att jag ofta tänker på dig! Saknar dig ♥


Bilden är tagen i Paris sommaren 2009

vill ej..

Känna så här. Klumpen i magen, oron, osäkerheten. rädslan som fyller en och får en att tvivla på någon. Vill ej känna, vill ej bry mig. Men det gör jag. mer och mer för var dag. Inget gott tecken. Åker ut på havet idag. En eller två turer bara. Mest för att känna av hur kroppen klarar det. Det är med blandade känslor jag åker dit. Försöker uppdatera er i helgen! 

Bubblig och glad!

Är det lycka jag känner, som sakta smyger sig på mig? Är på väldigt mysigt och bra humör. Ler stort trots jag inte vet vad jag ler åt. Men det är bara en sån där underbar känsla som bubblar inom mig. ♥

Arma lilla kropp..

Tusan vad det skall göra ont i benen då. Haft huvudvärk i två dagar nu, och det släpper inte. Jag börjar bli irriterad och trött. Sover dåligt, spring i benen hela tiden. Tung i benen, ont i fötterna. Min bror masserade fötterna lite igår, vilken skön känsla trots att det gjorde ont. Vad är det som sker med mig? Två dagar kvar tills jag skall tillbaks till rheumatologen, är förväntansfull. Men samtidigt lite rädd. Tänk om de hittar nått? Jag vill inte att där skall vara nått underligt, och jag är säkert fullt frisk. Men var kommer då dessa smärtor ifrån som plågar hela min kropp nu?

Dinosaurer klampar..

Runt i mitt huvud och lämnar stora avtryck. Bekymringar och oro fyller mitt huvud. Kvällen blev inte helt som planerad. Det var tänkt att jag skulle sitta här hemma hos papa hela kvällen och läsa. Men Rex har jagat mig i flera dagar. Ringt, skickat sms, emails. Jag har känt mig väldigt stressad på grund av det. Så, nu var vi båda online samtidigt och tog tillfället i akt till att prata live via webcam/mic. Det blev ett långt och känsloladdat samtal. Gråtit, skrattat, skrikit av ren ilska och bara stirrat på varandra emellanåt utan och veta vad vi skulle säga. Jag vet inte var jag står i det hela. Just nu, känns det bara som att det är för mycket för mig att ta itu med. Behöver tid, och distans. Är så kluven och känslomässigt ostabil när det kommer till honom.



En kär gammal vän, som jag nästan trott att jag förlorat på grund av ett snesteg tidigare i år. Visade nyss sin kärlek till mig genom att skriva följande, när han fångade mig på facebook chatten:

Din vänskap betyder mer för mig än min stolthet..
För jag älskar dig för den du är och respekterar dig som person

Hur kunde jag ens tvivla på oss? ♥ Han fick mig att le igen, bli varm inombords och känna kärleken. Tack!

Sad..

Osäkerhet och rädsla fyller mitt hjärta. Ja vet varken in eller ut. Vad skall jag ta mig till? Det finns väl ingen annan än jag själv som kan svara på det. Som måste ta det beslutet. Har jag gjort de rätta valen, eller är jag bara en idiot? Det fyller så mycket i mitt huvud. Besluten som måste tas.

Det är en sån dag..

Där man bara fäller en massa tårar utan att egentligen förstå varför.

Tomheten tar över och fyller mig till max. Jag vill så gärna le, men något tar emot.

Jag känner inte igen mig själv.


Sömnlöshet och oro..

Är det legitimt att känns svartsjuka när allt det byggs på är ens egna rädsla och osäkerhet?

Gör jag rätt? Är det rätt val? Är det rätt väg att gå? Är det dumt att ifrågasätta det som sker?

Som så många andra nätter denna vecka som gått, så sov jag riktigt dåligt inatt igen. Drömmar och tankar förföljer mig och jag känner en stark oro i kroppen som jag inte helt förstår.

Det byggs upp igen, den oro jag försökt tränga bort nu sista tiden. Men åter igen, så förföljer den mig. Det kanske är tid att klura ut vad som sker. Drömmarna blir bara mer och mer underliga och realistiska.

Det är svårt att erkänna för sig själv, men jag mister kontrollen. Försöker andas djupt..

Spooky..

Spenderade kvällen igår samman med frugan. Färgade hennes hår, och halva mitt vardagsrums golv typ. Tur att trägolvet är "fläckigt" i förväg. Fin blev hon i alla fall! Sen fick vi sett på "Anneli" på Svt. Skönt att hon att droppade förbi och sov över. Behövde nog prata lite trots att jag inte var så pratglad. Men de få ord hon valde, räckte! Ibland tror jag inte ens hon förstår hur mycket hon betyder för mig. Jag är KÄR i LeeLee. Inte som i att jag vill ha henne som partner, men jag är kär i hennes personlighet och den vackra människa hon är!

Här har ni en underbar bild på oss från Bali i våras.


Tid för mig att klä på mig och promenera ut i gråa höstvädret. Kom på att jag inte har cykeln, så plötsligt fick man lite brått. Skall träffa frugan för en runda i stan.

 

XOXO

SOULMATE

People think a soul mate is your perfect fit, and that’s what everyone wants. But a true soul mate is a mirror, the person who shows you everything that’s holding you back, the person who brings you to your own attention so you can change your life. A true soul mate is probably the most important person you’ll ever meet, because they tear down your walls and smack you awake. But to live with a soul mate forever? Nah. Too painful.

 

Soul mates, they come into your life just to reveal another layer of yourself to you, and then they leave. And thank God for it. Your problem is, you just can’t let this one go. It’s over, Groceries. Ur soul mates purpose was to shake you up, drive you out of that marriage that you needed to leave, tear apart your ego a little  bit, show you your obstacles and addictions, break your heart open so new light could get in, make you so desperate and out of control that you HAD to transform you life, then introduce you to your spiritual master and BEAT IT.

 

 

Problem is, you can’t accept that this relationship had a real short shelf life. You’re like a dog at the dump, baby - you’re just lickin’ at an empty tin can, trying to get more nutrition out of it. And if you’re not careful, that’s gonna get stuck on your snout forever and make your life miserable. So drop it.

 

-EPL

Känslor och dylikt..

Den uppfattning ni möjligtvis får av följande text, kan ha en helt annan betydelse för mig och handlar antagligen inte om den person eller situation som ni vill tro att det handlar om.

Ännu en natt där jag inte får ro till att falla i sömn. Varit trött i flera timmar. Men när jag nu sitter ensam här hemma i denna stora lägenhet, flyger tankarna omkring och timmarna likaså.

Hade en intressant konversation med Julija tidigare ikväll som fått mig att tänka.

Kan man manipulera fram känslor och är det rätt att göra det i så fall?

Utgår från att svaret blir att det är mer än möjligt. Men jag vet inte om det är rätt, rätt mot en själv. Man leker mycket med sina egna känslor och tankar. Man manipulerar sig själv till att känna, och INTE känna.

Skall man bara låta det ske?

Jag känner mycket, och jag känner starkt. Men nu vet jag inte om jag borde göra det. Emellanåt känner jag en saknad. Fast många gånger bara en tomhet.

En förälskelse så blind att du inte hinner lägga märke till känslorna som byggs upp. Är det så?


Jag vill tro på livet. På kärleken. Men varför gör vi det så komplicerat för oss själva? Jag vill kunna älska gränslöst, utan krav. Kunna dela mitt hjärta med alla som står mig nära.

Är jag kär i tanken på att vara kär?

Tror jag lägger mig i sängen och funderar vidare på det här.




Ik mis je..

You used to told me, to come out of my shell. From my Dreamworld.


When I finally did, the world outside was new and I lost it for a while. I thought you would be there to hold my hand. Catch me when I fell over all these trees. I realized that I stand here alone now.

I lost my dreamworld, will I loose you too?

Darkness..

You might wonder why I sometimes write my blog in English. The only reason I can come up with, is that my mind and thoughts comes up in English. Like now.

Darkness surrounds me today. Like a dark heavy cloud, waiting to strike me with the lightning. The air is thick, I am struggling to breathe. All I want is to hide. There is Emptiness and my heart turns cold.

I feel sick, and my head will explode.

Me?

Who am I ?

The feeling..

Of being ignored, is terrible.
To miss someone, is even worse.
I can not do anything, I can not reach you.

I need you, but you are not here.

Me, myself and I..

What is trust?

Friday night, stuck on the boat. I am really tired, but my head is spinning around.

Am I just an empty shell? Is it all worth it?

I sit here, feeling more empty than ever.

Tillägnat Johan Hasselnäs!

Underbar dag!

Ibland, kan en kort mening har större betydelse än vad man tror.
Precis innan han gick ut från dörren log han stort och sa;

-När du är trött eller mår dåligt där ute, så tänk på att du snart kommer hem igen!

Det fick mig att tänka efter och ändra mitt tankesätt, och jag är otroligt tacksam över att du sa det.
Du är verkligen en fin människa Johan! Är glad att jag mött dig och jag hoppas vi kommer lära känna varann bättre med tiden. Vet att du är en person jag kan trivas med. Tänk att det du sa, kunde ha så stor påverkan.

Jag ler.

I miss YOU!

u are perfect in ur unperfectness.. I find u perfect!

Nog det finaste någon sagt till mig på länge..

Who am I?

Ser mig själv i spegeln, men spegelbilden reflekterar inte mig som person. Vem är hon jag ser?

Mascaran och fejk leendet missleder er, ni tror ni ser en glad person. Får upp en fasad för att slippa frågor.

Men bakom stängda dörrar. Sörjer jag, gråter jag, skriker jag.

Det gör så ont, jag vet inte vad jag skall ta mig till. Vem är jag?

Tackar..

Herren vår för att jag har så fina vänner som alltid stöttar och ställer upp. Jag kan skatta mig lycklig som har er till att hålla min hand och ta emot mig när jag faller.

Det går verkligen upp och ner. Var dag känns numera som en svår kamp. Aggressionerna och paniken. Blir arg på mig själv. Varför kan jag inte hantera detta bättre? Jag har inte energi till att hantera det här. Jag vill bara må bra!

Hade det inte varit för att jag faktiskt "bor" på mitt jobb, hade jag nog gömt mig under täcket och inte kommut ut igen. Jag drar på mitt falska leende och går upp i Guest service centre igen.

The life I live..

Be a part of me, as I am a part of you..

RSS 2.0