Morgonen har startat med ilska och frustration. Jag blev utmålad, utsatt, satt på bålet. Jag kan inte skriva vem eller varför. Men jag tycker inte det är okej. Jag har ingen respekt för människor som behandlar en annan så här, och speciellt inte på en arbetsplats.

Jag kan inte rädda min dag, jag kan inte lugna ner mina nerver eller finna ro. Är bara arg! Så som jag känner just nu, hade jag kunnat säga upp mig. Hade det inte varit för att jag arbetade för Jonas, hade jag stuckit direkt.

Har fällt mina tårar, har sett mina svarta ögon reflekteras i spegeln. Jag är inte mig själv idag. Varför känner jag skam när jag inte har gjort något? Ser ner i golvet för att slippa ta emot blickarna från ögonen som stirrar rakt på mig. Försöker ta några djupa andetag, men känner hur hjärtat bultar hårt.