Har spenderat mestadels av min dag framför datorn. Har dock haft en underbar dag, då jag haft möjlighet att prata med en person som jag verkligen har saknat att föra konversationer med. Samtalsämnena tar bara aldrig slut. Vi har nog båda behövt prata av oss. För idag blev det ett fem timmar långt samtal. Wow! Jag känner mig lättad och fri. Fått lov att öppna upp mig och tala om saker som jag hållt inom mig länge. Jag trodde aldrig jag skulle känna så här. Denna frihet!

Kusjes en goedenacht!


Kvällen har jag och Tito spenderat framför tv.n. Sett en film med Ben Stiller på kanal5. Det blev oxpytt till oss båda, han åt självmant och hade rätt bra aptit för en gång skull. Det är jag glad för. Nu ligger han och sussar sött på mattan.





Har inhandlat lite olika laktosfria produkter. Imorgon skall det hela testas för och se om jag finner några nya favoriter. Varför har vi inte lika bra urval och goda laktosfria/soya-/havreprodukter i Skandinavien som nere i Asien?

Godnatt!

Spinning around in my head.

Uppe med tuppen klockan 5, började vi vår långa och sömniga resa mot Caramoan Island.

Från Nagas buss station, tog vi oss med en liten, trång och proppfylld van till Sabang. Vi satt fem personer i baksätet och totalt tretton personer i vanen. Otroligt! Då vi blev avslängda vid en vägkant möttes vi av flera entusiastiska och irriterande unga män som ville visa oss ner till båten. Det skulle snart visa sig varför. Väl nere vid strandkanten möttes jag av en rätt komisk syn. Bangkan vår båt, låg en bra bit ut i vattnet och på grund av strömmen och vågorna så BAR de ut alla passagerare, tv-apparater, tuppar etc. Jag trodde verkligen det var ett skämt. En man, mindre än mig själv. Bad mig hoppa upp på hans ena axel. Medan han skämtsamt sa att jag var rätt tung, sa en annan man att jag bara skulle slappna av. Jo, väldigt lätt av slappna av när det känns som mannen skulle tappa mig vilken sekund som helst. Det blev en lång båttur. Jag är inte helt säker, men jag tror det tog nästan två timmar. Men vattnet var lugnt och utsikten väldigt vacker.



När vi nådde fram till Caramoan fick vi reda på att Survivor Sweden var där och spelade in. Så stranden vi tänkt bo på, var avstängd. Survivor har tydligen köpt upp andelar av marken där. Jag förstår varför, naturen här är orörd och otroligt vacker. Jag tycker dock att det är väldigt dåligt av dom att förorena öarna med deras sopor. Plastflaskor och söndriga glasflaskor ligger och skräpar överallt efter att de har varit där. Väldigt besviken är jag.
 


En 40 minuter lång resa med tricykle på ojämna vägar som verkade vara allt annat än nya ankom vi till stranden där vi kom till att spendera de nästa tre dagarna av vår resa. Vårt boende, väldigt simpelt litet hus gjort av abacca träd och bambu utan rinnande vatten fick bli vårt palats. Aat var vi tvungna att beställa på förhand eftersom de var tvungna att åka in till "stan" för att handla in. Det var helt underbart! Huset låg precis nere på stranden, och utsikten över klipporna var bara helt Otrolig!



Efter en god lunch, åkte vi ut på upptäcksfärd med Miss Sweet, vår lokala guide som också arbetade på hotellet. Överskön tjej som jag lärde känna rätt bra under dessa dagar. Ni anar inte vilka ställen hon tog oss till. Vi spenderade hela eftermiddagen med island-hopping, tre grymt fina öar hann vi med. Var riktigt långt väck.







Det var en av de bästa dagarna på hela min resa i Asien i år.



Dag två fortsatte vi vår island-hopping. Denna gång blev det sju öar, men öar som låg närmre vårt ställe.
På en av öarna, skulle vi klättra på limestones sa Sweet. Vi var nog inte helt införstådda med vad hon menade.
För när vi väl kom till ön där detta skulle föregå, trodde vi alla det var ett stort skämt. Sylvassa höga klippor, och utan linor. BRA! Det var bara att klättra och försöka undvika att tänka att man till 100% skulle dö om man trillade ner. Tack vare Brian kunde jag skratta åt det hela då jag insåg hur rädd han var. När jag väl började klättringen fick jag ett riktigt adrenalinrus och klättrade hur enkelt som helst upp för klipporna som en liten apa!





Anledningen till att vi skulle klättra upp för dessa klippor, var för att se en liten innersjö med sötvatten. Historien går som så här. Någon, ingen vet vem. La ner två Milkfishes i sjön. Fisken är Filippinernas nationalsymbol. Efter detta, är det någon som stulit den ena fisken. Enligt skrönan, så dog denna person efterföljande. Om detta är sant eller inte, vet jag inte. Jag såg inte fisken. Men Jepoi såg den och sa den var rätt stor.





Efter denna tur, åkte vi inåt land med bil för att besöka en viktig plats för Caramoan:erna.
525 trappsteg skulle bestigas för att komma upp till denna plats. WOW!



Vi hann även med en besök hos ett par lokalbor som tog med oss till grottorna i bergen.
Klättra, krypa, åla och emellanåt kämpa för att ta sig igenom grottan till andra sidan berget.











Sista kvällen spenderade vi hemma hos Sweet och hennes familj inne i "city". Blev serverade hemmagjorde brownies och en superlyxig middag med kingprawns, tonfisk och massa annat gott! Där var fiesta i byn, de firade St. Michael. Så där var marknad och annat trevligt, så innan vi åkte tillbaks till hotellet blev det en liten tur i byn.

I korthet, grymt nice resa! Perfekt avslut på en berg och dalbana till resa.

Akte pa en guidad tur i fredags till Corregidor samman med Brian och Jepoi. Det var en intressant tur, men hettan var nastan outhardlig!! Speciellt nar vi var inlasta i Magenta tunneln i en halv timme.

"Corregidor is known the world over for its role in war, bravery, and history. It is three miles long and 1 ½ miles at its widest point, facing the China Sea and flanked by the provinces of Bataan and Cavite. A rock island remarkably shaped like a tadpole at the entrance of Manila Bay, Corregidor's strategic location was vital in the defense of Manila during World War II.

The name 'Corregidor' came from the Spanish 'corregir', or 'to correct', since the island was a checkpoint for vessels entering Manila Bay during the Spanish and American occupations. Perhaps it is Corregidor's geographical proximity to Bataan and existing inaccurate historical writings that cause many to associate the rock island with the Death March, which came shortly after the Fall of Bataan.

Corregidor became the headquarters of the Allied Forces and also the seat of the Philippine Commonwealth government.  It was from Corregidor that Philippine Pres.  Manuel Quezon and MacArthur left for Australia in February leaving behind Lt. Gen. Jonathan M. Wainwright in command.

Today, Corregidor's rich history continues to draw Filipinos and foreign tourists alike, making the island one of the most visited tourist spots in the country. For first-time Filipino visitors, Corregidor reacquaints them with the past and helps them discover their national identity. The island is home to many historical treasures."

Kalla: Corregidor