Det värsta med mig då jag blir sjuk, är att jag bli så otroligt sällskapssjuk. Där finns ju ingen som umgås med en krasslig person heller, vilket är förståeligt. Men brorsan kom i alla fall över för att hålla mig sällskap. Han övertalade mig också till att följa med honom till mama så vi kunde äta ihop. Resten av kvällen har jag bara legat på fars soffa. Ögonen rinner, näsan likaså, och är varm som en spisplatta. Halsen kittlas hela tiden och jag hostar. Får nog ta och stanna hemma imorgon med, för att hinna bli helt kurerad. Måste erkänna att man känner sig lite ensam i en sån sits. Singel och utan rumskamrat. Man får klara sig själv och ingen kan hjälpa en eller ta hand om en då man blir sjuk. Hade åtminstone varit trevligt med sällskap. Tror det är tid att försöka sova. God natt!