Känner mig som en liten kanin som blir jagad och snart kommer bli skjuten i nacken.

Nervositeten tar över och trots jag till 99% redan kan förutse vad resultatet blir, kan jag inte låta bli att hoppas. Inväntar Chilie, behöver verkligen henne nu. Hennes närvaro och stöd. Vet inte riktigt var jag har mig själv. Låtsas som om allt är bra, att allt är ok. Men det är det ju självfallet inte. Inte så som jag tänker.  

Känner mig så dum, som hoppas. Som drömmer. Ser på dom små, vill gråta. Pratade med LeeLee tidigare idag, kändes så otroligt skönt att få ut lite av det man bär på. Att veta att där är någon som vet hur man har det, vad det är för tankar och känslor man går igenom just nu. Som förstår en.

2011-02-23 @ 12:28:46

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Liten uppdatering. Chilie har nyss lämnat båten efter ett kort besök. Har det ännu märkligare än då hon kom ombord. Lite besviken, om än lättad. Ser ner, det blir svårt och hålla masken idag.