Det är en sån dag..

Där man bara fäller en massa tårar utan att egentligen förstå varför.

Tomheten tar över och fyller mig till max. Jag vill så gärna le, men något tar emot.

Jag känner inte igen mig själv.




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

The life I live..

Be a part of me, as I am a part of you..

RSS 2.0