Herren vår för att jag har så fina vänner som alltid stöttar och ställer upp. Jag kan skatta mig lycklig som har er till att hålla min hand och ta emot mig när jag faller.

Det går verkligen upp och ner. Var dag känns numera som en svår kamp. Aggressionerna och paniken. Blir arg på mig själv. Varför kan jag inte hantera detta bättre? Jag har inte energi till att hantera det här. Jag vill bara må bra!

Hade det inte varit för att jag faktiskt "bor" på mitt jobb, hade jag nog gömt mig under täcket och inte kommut ut igen. Jag drar på mitt falska leende och går upp i Guest service centre igen.