Otäcka och ovälkomna tankar rymmer mitt huvud idag. Jag vill inget hellre än att dom försvinner. Plågas av ilska och förvridna onda tankar. Jag känner den här Annica. Hon skall ej släppas ut, hon får inte komma fram.

Jag borde inte få lov och vara ensam idag, men vem är där att hålla mig sällskap hela natten? Ingen..

Sitter ibland och funderar på om jag är för öppen med mina tankar här. Men samtidigt så måste jag få ut det. Behöver få utlopp för ilskan och ångesten. Men är fast här, sitter i min cabin och har ingenstans och ta vägen!

Varit i ångbastun en timma ikväll. Det var skönt och svettas, men tror inte det har hjälpt mot vad det nu är jag har lyckats förpesta min kropp med. Känner mig i alla fall lika dålig fortfarande. Men jag har väl inget annat val än att gå tillbaks till jobb imorgon. Chefen ringde tidigare, för och kolla så jag levde. Har kommit överens om att vi skall ringas imorgon bitti och se hur jag har det. Är det fortfarande lika illa, så får en styrmand komma ner och avgöra om jag skall bli ute eller om jag blir hemskickad. Hatar bara att åka hem på sjuk..

När skall jag lära mig att älska ensamheten igen? Natti..