Jag känner mig off.. Är helt ute ur kampen! Bryr mig inte om något, går runt i min egna lilla dimma.
Önskar jag kunde få åka hem, rehabilitera mig själv. Nu har jag bara en vecka kvar på båten.. Men det känns som evigheter. Vibeke åker hem på onsdag, så möter Jane ut istället. Jag har absolut inget emot henne, hon är bra på sitt jobb. Men jag får bara ingen kontakt med henne. Förstår ni vad jag menar? .. Sen att U.M kommer ut också, gör ju inte saken bättre. Mitt liv står på paus, och under tiden står det på rewind.. 

Här kommer lite bilder från vår tur nere vid Akers Brygge.. På bilderna kan ni se Lone, Knud, Jonas och Vibeke..
 

Jag har inte kommit på en lösning ännu på hur jag skall göra för att få det bättre. För att släppa all ångest och tråkiga tankar. Det finns inget jag hellre vill. Men samtidigt. Vad orsakade denna situation? Jag erkänner, jag är nere på botten och jag vet ej hur jag kommer upp igen.. Men öppnar man dörrar, får man också vara beredd på att sänka garden och bli stucken emellanåt.. Inte sant!? DET GÖR ONT!!

Tack Vibz (Mumin) för att du orkade lyssna igår.. Love you!