Minuterna, timmarna, dagarna går sakta förbi.. Rutinmässigt och monotont..
De mörka ringarna under ögonen blir mer och mer tydliga.. Tröttheten börjar nog ta ut sig.. Sover inte så bra, äter dåligt..
Är frånvarande i mina tankar och allt jag gör är att försöka koncentrera mig på mitt arbete. Men där tar det slut.
Har inget socialt liv utanför jobb.. Knappt iaf.. Jag har hamnat lite utanför det hela, utanför gruppen.
Men så blir det väl när man jobbar ensam som jag gör. Det e lite tråkigt.. Men mitt schema passar inte ihop med de andras. Ser knappt älsklingen ens känns det som. Inte mkt iaf.

Varit här uppe i 9 veckor nu, 9 veckor på båten utan och komma hem eller att se familjen..
Det börjar kännas lite ensamt på nått sätt.. Man saknar något.. Jag har satt mig i mitt eget öde, kan ju inte skylla på nån annan. Men får iaf 3 dagar ledigt (15-17april) då jag o Mads åker till Visby/Gotland.. Ser verkligen fram emot den ledigheten. Slippa tänka på jobb.. På båten.. Få rejält miljöombyte och se nytt folk..

Det har vatt en del tråkigheter nu sista månaden som gått.. Men mannen som dog ute på OKG..

O med 24årige Kari Suhonen som var försvunnen i 2 veckor innan man slutligen fann honom under en bogserbåt här i hamnbassängen. Tragiskt.. Jag och Marianne tömde och packade samman alla hans personliga ägodelar igår morse..
Det är sorgligt, och man tänker en del på honom och vad som egentligen skedde den där'a lördagsnatten..

Jag vet ej varför, men jag känner mig bara "väck".. E detta jag???

Dax o sova..